Framtid …

Vad har jag för nytta av att tänka på framtiden när jag inte ens vet om den kommer. Jag menar att tänka tre månader framåt verkar ologiskt eftersom det inte är min verklighet. Min verklighet är här och nu, het och varm med ett ankommande meteoritregn till natten. Ska jag stanna uppe och se det eller ska jag låta bli? Det är i alla fall närmare än om tre månader då jag inte ens vet hur stjärnorna kommer stå. Jag kan inte låta bli att ställa klockan på ringning och sätta mig i solstolen ute på verandan. Varför inte ha en magisk natt i natt?

 

Dagens kontemplation ”lyssna på själen”

Jag har varit på en resa i det här huset och nu packar jag ihop för att resa till nästa ställe. Man kan säga att det varit mitt stora äventyr, inte för att det är slut nu men jag har skapat mig själv under den här tiden. Det har tagit femton år och nu upplever jag att det är över. Jag har inte bara flytt utan gått ner i djupa hålor där jag hittat diamanter i mörkret. Jag är hel igen, jag har hittat hem till den jag egentligen är. Jag vet vem jag är, vad jag tycker om, vart mina gränser går och varför jag ibland väljer att tänja på dem. Jag har hittat värdet i att umgås med andra och förstånd att dra mig undan när jag blir dränerad. Jag tar inte längre saker personligt utan vet att det handlar om andra saker. Jag är närmast mig själv och behöver inte låta någon annan styra min väg. Jag står och faller inte med någon annan längre, även om det ibland kan bli ensamt vet jag att jag inte är ensam.

När jag nu tänker på att jag ska flytta tillbaka till ”civilisationen” är det lite skrämmande. Jag vet inte om allt jag lärt mig håller där eller om jag kommer ”falla” tillbaka i gamla mönster men jag måste prova för att veta säkert.  Hur som helst känner jag mig mogen att prova mina nya vingar i en annan miljö.

Mellan jul och nyår

Jag julpyntade inte den här julen. Det var som om luften gått ur mig och den rätta julkänslan ville inte infinna sig trots att det var kallt och snön hade lagt ett täcke över marken precis lagom till julaftonen.  Jag fick ändå vara med om en fin jul med gran och klappar, precis så som det ska vara.

Igår var jag på IKEA och handlade. Där fanns ett gäng med granar som såldes ut och plötsligt ville jag ha en gran. Väl hemma klädde jag den med girlanger och ljus ur jullådan som jag kånkade fram från det mörkaste hörnet i förrådet. Det blev fint och i morse när jag tittade ut hade snön lagt sig på grenarna och till slut kände jag ändå lite julkänsla lagom till nyår.

Nästa år ska jag vara ute i god tid och klä den lilla granen så att den är klar när julen anländer.

Vad är det att vara rik?

Att ha mycket pengar, eller att känna mig rik, vart lägger jag mitt fokus?

Hur känner man sig rik om man inte har några pengar?

Den inre känslan av att vara rik är för mig när nuet är i fokus. Just nu, just här.

Jag sitter i soffan med en kaffekopp på bordet, tända ljus och hunden vid fötterna. Ur högtalaren kommer svag pianomusik och utanför fönstret ser jag fåglarna som pickar i sig resterna av gårdagens fågelfrön, allt är stilla. Just nu känner jag mig rik.

Börjar jag tänka på framtiden eller det förflutna förlorar jag allt detta på ett ögonblick.

Rikedom har inte med pengar att göra utan upplevelsen av det jag kan göra med eller utan pengar. Pengar i sig är bara siffror på ett papper, däremot upplevelsen får mig att känna mig rik.

Om jag då byter ut ”hur mycket tjänar jag” mot vilka upplevelser har jag som ger mig välbefinnande och glädje så närmar jag mig något som är värt mer än siffran på mitt bankkonto.

En millionär med ett tomt inre liv kanske känner sig fattig trots alla pengar, det hjälper inte hur många bilar och hus han har. En fattig människa med ett rikt inre liv bryr sig kanske inte om att äga en massa saker utan är rik ändå.

Det är inte det vi har på utsidan som ger oss känslan av att vara rika utan hur vi förvaltar våra tankar om det vi har och känslan det ger.

Att vara i nuet, ta en klunk kaffe och njuta av värmen hunden ger vid fötterna ger mig en känsla av att vara rik.

Precis just här, just nu, är jag rik.

Synkronicitet

Jag kastar ut mina önskningar i Universum och hoppas på att det finns en ordning som gör att jag får det jag vill just nu. Det är väl inte så att jag står och faller om det inte sker men jag skulle bli superglad om det jag vill skulle korsa min väg.

Listan är inte speciellt lång:

1 lägenhet med terrass och att jag kommer till Skottland inom den närmaste tiden och att jag kan stanna där så läge jag behöver för att hinna se allt fantastiskt jag tror finns där.

Nåväl, vad är väl en lägenhet och en resa till Skottland? Suck, helt underbart …

Vad vore helt underbart i ditt liv? Har du kanske fått dina önskningar uppfyllda redan? Tänk efter och förundras över magin i ditt liv, för visst har du upplevt den någon gång …

 

 

Tacksamhet hur vet man?

Jag har förstått att man ska vara tacksam och jag har skrivit tacksamhetslistor under en längre tid men även om jag vet vad jag är tacksam för infinner sig inte känslan som jag förknippar med tacksamhet. För visst måste det vara en känsla också?

Tacksamhet är en paradox när det är lättare att känna tacksamhet när något jag förlorat kommer tillbaka än det jag redan har.

Om jag till exempel tappar min plånbok och får tillbaka den då kan jag ”känna” tacksamhet, för visst är jag tacksam över allt jag har i min plånbok men när jag har den känner jag inte det.

När jag nu vänder och vrider på ämnet börjar jag urskönja något annat, att det inte handlar om att bara skriva listor utan att leva i nuet.

För visst är jag tacksam för det jag har i mitt liv men så länge det finns där kan jag inte riktigt känna det, om jag inte är i nuet.

Just nu är jag tacksam för att jag kan sitta här och skriva, det vackra vädret utanför fönstret, musiken som strömmar ut ur högtalarna och att jag har någonstans att bo. Jag är också tacksam för att jag har kaffe i min mugg, morgonkaffet som jag upplever som en fantastisk start på dagen.

Om jag sedan förflyttar tankarna till allt annat i mitt liv som inte är i nuet så visst är jag tacksam men jag kan inte känna det om det inte är här just nu.

Är tacksamhet en färskvara och behöver den revideras för att upplevas på ett mer känslosamt sätt?

Jag tror jag är någonting på spåren …

Njuta, vad betyder det?

Dagarna går fort. Jag är medveten om dem på ett annat sätt nu när jag fått distans till arbetslivet. Njuter jag av min fria tid? Nej på det sättet har jag inte varvat ner än… eller vad betyder njuta för mig?

Nu när jag har all tid i världen tar jag mig ändå inte tid att bara var, det jag förknippar med att njuta.

Att bara ligga och läsa en bok eller att lyssna på musik utan att göra något annat till exempel.

När njuter jag då? Jag vet inte, det är mest en idé jag har om ett tillstånd jag sett på en bild, som en vit strand med palmer någonstans. Jag tror att det är njutbart men är det verkligen det, för mig?

Mina tankar om att njuta är att göra något långsamt. Äta långsamt, se havet eller naturen under en längre tid, från samma plats 🙂 Att inte skynda vidare utan stanna kvar och bara vara.

Jag har svårt att göra det eftersom jag är som ekorren i filmen Ace Age, ständigt på språng, jagande efter det omöjliga, men med en känsla av att allt kommer bli bättre när jag hittar ”nöten”.

När jag nu har vänt och vridit på vad njuta betyder för mig ska jag jaga vidare för någonstans i mitt inre känns det som om det är njutning för mig,

Nöten, nöten nöten … här kommer jag!

 

Lyssna till hjärtat, den enda kompass du behöver

Ha sedan tålamod och var envis när du tar dig fram genom snåren och över bergen.

Det är inte enkelt att följa hjärtats röst, men vad har man för val egentligen? Även om det är svår terräng är det en mycket bättre väg att gå än att ta omvägen via egots direktiv. Egot som alltid talar om vad andra tycker och tänker, vad andra har och vad man själv borde ha. Och så går man vilse till dess den där lilla tysta rösten hörs igen ”jag har ett förslag…”

Tänk att det ska ta en hel livstid innan man stannar upp och låter den tysta rösten få ge sitt förslag och när man förstår att det är helt rätt även om det för tillfället inte går att se hela vägen på en gång.

Ni som vet vad synkronicitet är vet vad jag talar om och att man oftast bara får se en bit i taget men att det oftast är helt rätt även om egot skriker i högan sky att man är på väg åt helt fel håll.

De gånger jag lyssnat till den lilla rösten har allt blivit bra och jag har sluppit ta omvägen över klippiga bergen. Det svåra har varit att stanna upp och ha tålamod innan nästa delsträcka har uppenbarats.

Det är då jag använt envisheten och tålamodet för att inte ge upp.

 

Våra olika roller i livet – din grundpersonlighet

Just nu när jag sitter här och skriver är jag en skribent.

När jag sedan håller på i trädgården är jag en trädgårdsmästare och om jag snickrar något är jag en snickare.

Förutom dessa roller är jag farmor, vän, mamma, coach och matte. Detta enbart till min familj.

När jag går ut på stan, eller åker, är jag bilist, fotgängare, medmänniska, konsument och ofta en café besökare.

Det kanske inte är konstigt att jag känner mig förvirrad då jag byter miljö och roll flera gånger per dag.  Dessutom ser de människor jag möter mig ur olika perspektiv, vilket de också kanske säger till mig på olika sätt och det i sin tur kan få mig att undra vem jag egentligen är.

Bakom alla dessa roller, och säkert många fler, har jag en grundpersonlighet – en huvudperson – som hanterar alla dessa roller på olika sätt vilket har fått mig att fundera på om det kanske är på sin plats att ”avrolla” sig då och då för att inte helt tappa bort sig i livet.

Förändringar

En förändring kan komma plötsligt, men den kan också smyga sig på utan att man direkt märker det men till slut är den ett faktum. Livet man kände till har plötsligt förändrats och har blivit till något helt annat.

Det sägs ju att om jag förändras så kommer min omgivning också förändras och då tänker i alla fall jag att det ska vara till det bättre men så är det inte alltid, ibland försvinner delar av ens vänkrets utan att man riktigt ville det, man ville ju bara att något skulle förändras till det bättre, inte försvinna helt. Man får akta sig när man utvecklas, för det som varit kommer inte bli så i framtiden, det som varit kommer också att förändras. Det är som ett kalejdoskop där man får en ny bild varje gång man vrider röret. Vrid din verklighet och den förändras men du vet aldrig riktigt hur.

Oftast blir det till det bättre, eller något annorlunda som känns bättre men det vet man inte när det händer, då känns det bara som ett kaos och ingenting verkar stämma.

Jag är mitt uppe i kaoset och vet att det inte kommer att vara så för alltid och det är något jag håller mig i när det blåser just nu.

En dag har stormen bedarrat.