Jag har flera idéer om vad som driver oss människor och vad som slutligen får oss att bli sams med den vi är. Vi måste våga ta risker. Risker att förlora det vi känner till i form av vänner och saker vi har omkring oss.
Jag har precis börjat städa i alla skåp och lådor, det enda jag inte gett mig in i än är min verktygslåda. Både den riktiga och den som är i mitt inre. Jag behöver fortfarande en del verktyg som kan komma till pass i situationer jag ännu inte befunnit mig i än. Jag är alltså inte riktigt säker på vad jag kan komma att behöva i mitt fortsatta liv. Det som däremot är lättare är att rensa ut gamla vänner och saker jag egentligen inte alls vill ha i mitt liv.
Det lustiga är mitt i allt som inte händer är att allt verkar hända men på insidan istället för utsidan. De små förändringar jag gör som först inte verkar betyda något alls får utsidan att ta helt andra former och även om jag kan känna mig osäker på vad jag ska rensa eller vad jag ska behålla så är jag tillräckligt nyfiken på att se vad som händer om jag river upp gamla rötter och planterar nya frön.
Kan det vara så att ensamheten föder fram tankar och känslor som är vårt egentliga inre och att formen för det riktiga jaget träder fram i ljuset av allt som förut varit dolt i rädslan av att förlora det vi känner till. Vad är det jag själv gömt mig bakom och vilka rädslor är jag nu beredd att belysa och släppa? Har min gamla roll gjort sitt och är jag nu mogen för att bli den jag egentligen är ämnad att vara?
Den senaste tiden har jag börjat säga ifrån mer, inte finna mig i saker som jag tidigare slagit bort med ”vad spelar det för roll”. Jag tycker att det börjar spela en roll nu, att jag inte ska backa på mig själv även om det är en mer eller mindre obetydlig sak. Den obetydliga saken har betydelse eftersom jag backar på något jag egentligen inte vill. Jag förringar mig själv och gör mig själv obetydlig i sammanhang där jag låter andra få plats och betydelse. Varför då? Är jag van att backa och ge andra plats? Ja, det hör till det förflutna men vill jag fortsätta att spela en biroll i mitt liv, och i så fall varför. Vad händer om jag kliver ut och tar huvudrollen?
Jag har inget svar på mina frågor men vill undersöka vad som kan hända om jag inte fortsätter att göra det jag alltid gjort.