Vad är det som tickar i livet?

Jag har flera idéer om vad som driver oss människor och vad som slutligen får oss att bli sams med den vi är.  Vi måste våga ta risker. Risker att förlora det vi känner till i form av vänner och saker vi har omkring oss.

Jag har precis börjat städa i alla skåp och lådor, det enda jag inte gett mig in i än är min verktygslåda. Både den riktiga och den som är i mitt inre. Jag behöver fortfarande en del verktyg som kan komma till pass i situationer jag ännu inte befunnit mig i än. Jag är alltså inte riktigt säker på vad jag kan komma att behöva i mitt fortsatta liv.  Det som däremot är lättare är att rensa ut gamla vänner och saker jag egentligen inte alls vill ha i mitt liv.

Det lustiga är mitt i allt som inte händer är att allt verkar hända men på insidan istället för utsidan. De små förändringar jag gör som först inte verkar betyda något alls får utsidan att ta helt andra former och även om jag kan känna mig osäker på vad jag ska rensa eller vad jag ska behålla så är jag tillräckligt nyfiken på att se vad som händer om jag river upp gamla rötter och planterar nya frön.

Kan det vara så att ensamheten föder fram tankar och känslor som är vårt egentliga inre och att formen för det riktiga jaget träder fram i ljuset av allt som förut varit dolt i rädslan av att förlora det vi känner till.  Vad är det jag själv gömt mig bakom och vilka rädslor är jag nu beredd att belysa och släppa? Har min gamla roll gjort sitt och är jag nu mogen för att bli den jag egentligen är ämnad att vara?

Den senaste tiden har jag börjat säga ifrån mer, inte finna mig i saker som jag tidigare slagit bort med ”vad spelar det för roll”. Jag tycker att det börjar spela en roll nu, att jag inte ska backa på mig själv även om det är en mer eller mindre obetydlig sak. Den obetydliga saken har betydelse eftersom jag backar på något jag egentligen inte vill. Jag förringar mig själv och gör mig själv obetydlig i sammanhang där jag låter andra få plats och betydelse. Varför då? Är jag van att backa och ge andra plats? Ja, det hör till det förflutna men vill jag fortsätta att spela en biroll i mitt liv, och i så fall varför. Vad händer om jag kliver ut och tar huvudrollen?

Jag har inget svar på mina frågor men vill undersöka vad som kan hända om jag inte fortsätter att göra det jag alltid gjort.

 

Kärleken är underbar, eller…?

De senaste dagarna har jag och en vän funderat på hur det egentligen är att bli kär och båda är överens om att det kanske inte är så underbart som det skrivs om i de lyriska texterna. Jag kan bara prata för min egen del och min erfarenhet är att jag också trott att kärlek är något underbart som jag längtat efter men så här med facit i handen har det nog inte varit så underbart. Jag menar, visst är det fantastiskt att träffa en annan människa och tänka sig en framtid med den personen men vägen dit är kantad av en massa andra känslor också.

Så vad händer egentligen om jag ska vara ärlig? Att tappa matlusten är kanske bra ur ett perspektiv men inte ur ett annat. Mat som är så gott, plötsligt är lusten helt borta och möjlighet till att njuta av den har gått ut genom dörren. Genom samma dörr försvinner tryggheten och förmågan till logiskt tänkande och innan de har hunnit stänga dörren smiter svartsjukan in och står där med sitt lite kantiga utseende och ler som om vi ska bli vänner nu när alla andra har gått. Det knackar på den stängda dörren och det jag hoppas på är att mitt förnuft i alla fall kommer tillbaka men där står osäkerheten och trampar på sina tår och vill in. Eftersom osäkerheten är så liten och osäker och jag tycker synd om den så får den komma in utan att jag förstår vad det innebär. Jösses nu är jag ensam med svartsjukan och osäkerheten och även om jag vänder mig bort vet jag att de är där bakom min rygg och tisslar och tasslar med varandra. Jag hör inte allt men tillräckligt för att trilla dit.

Med det sagt och tänkt vet jag inte om kärlek är så där underbart, inte i början i alla fall. Det bästa är när den blivit ingången som ett par gamla tofflor, även om de är fula så vet man precis vart tårna sticker ut.

Just nu är inte jag förälskad men skulle kunna tänka mig att bli det om jag får hoppa direkt till kapitel två eller tre där jag vet vad jag har att förvänta mig.

Är jag en fegis eller skyddar jag mig bara för att slippa känna alla känslorna på en och samma gång?

Vad är energi?

Energi är en kraft som ger liv. Det kan vara liv till växter, djur eller människor på olika sätt.
Ibland kan man känna sig energilös men det betyder inte att det inte finns någon energi men den
energin som finns är svag eller obefintlig.
Hur får man då energi, och är det något man kan påverka? Ja, när man äter mat får man energi, men
det är inte bara maten som ger energi det är också hur man tänker och förvaltar det man ser, äter och
hör som ger eller tar energi.
Hur förvaltar jag då min energi bäst?
Jag är ingen expert i ämnet men vad jag förstår är det bästa att låta energin vara som ett rinnande vatten och göra det som är det enklaste valet.
Regnar det, ta ett paraply, är man hungrig, ät och är man trött, vila.
Att inte göra något för mycket eller för lite, hitta en balans i livet och inte bara ägna det åt en sak.
Jobbar man för mycket är inte det bra, men det är inte bra att vila för mycket heller.
De områden som behöver balans är: mat, vila, arbete, nöjen, familj/vänner och rörelse/motion.
Att sätta sig ner och fundera på vilken av dessa områden som får mest eller minst uppmärksamhet och
är det möjligt att göra något åt det?
Vad är viktigt i ditt liv och vad behöver du balansera upp?

Vad ger kraft och vad tar kraft

Ibland kan man känna sig kraftlös och utan att tänka på vad det innebär vet vi vad som menas. Men vad är det som tar kraft från oss?
Det första jag kommer att tänka på är att jag förlorar kraft när jag gör saker jag inte vill. Inte saker som måste göras som att gå
upp och sådant som ger kraft. Att ha ett rent och fint hem ger mig kraft men att lägga energi på att sitta och titta på TV i flera
timmar tar kraft även om det är skönt att bara sitta där.
En promenad ger kraft även om det är dåligt väder. Att komma hem och ta en fika efter en bister promenad ger kraft.
På min altan sitter en ekorre just nu och äter vilket ger mig kraft och energi, jag blir lycklig när jag ser den mumsa på frön och nötter.
Musik kan ge kraft men den kan också ta kraft om den är av den sorten man inte tycker om. Att motionera kan också ge kraft men om man
tvingar sig att göra det när man är trött tar det kraft. Att hitta balansen och behålla kraften är ett ständigt frågande om vilka val
man ska göra.
Nästa gång du står inför något fråga dig själv om det ger eller tar kraft. Oftast vet man.

Var det bättre förr?

År för år blir vår snurrande jords komplicerade natur alltmer förbryllande, och därför får vi för varje år allt större behov av att söka lugn och tröst i enkla glädjeämnen.
Woman´s Home Companion, december 1935

Ingenting har kanske varit bättre förr men vi vet mer om det förflutna än om framtiden och vi söker oss till det som känns tryggt och därför var det ”bättre förr”.
Men om man stannar i nuet, vad är det då som inte är bra? Inga ”ja men!” bara just nu (Punkt)
Solen skiner, eller regnar det? Kanske är det snö …
Har du fått en stund då du druckit ditt kaffe eller te idag? Kunde du njuta av det eller var du redan på jobbet eller i en annan framtid med dina tankar?
När du ser tillbaka på gårdagen, var den bättre än nuet?
Vad tänker du om framtiden?

Det enda du har är nuet, njut av den stunden.

Lycka

Vad gör dig lycklig? Har du någonsin funderat på det?
Går lycka att köpa för pengar eller är det något som kommer inifrån?
Svaren på det är säkert lika många som vi människor för lycka är inte
samma sak för dig som för mig.

När jag började fundera på vad lycka är för mig upptäckte jag de små sakerna i livet.
Familjen, mina barn och barnbarn och allt som kommer med den.
Att få umgås med min hund.
Flygplatser gör mig lycklig, att vara på väg eller att se andra som är förväntansfulla, på väg eller väntande på någon.
Har du någon gång varit på en flygplats och sett ett förväntansfullt ansikte lysa upp när personen till slut kommer?
Att skratta är lycka, självklart säger du, annars skulle man inte skratta. Men skratt ger också en lyckokänsla.
När jag kör bil känner jag mig lycklig. Det är något magiskt med att köra bil. Jag tröttnar aldrig på att njuta av vägen till ett nytt mål.
Att komma hem är lycka. Borta bra men hemma bäst. Det skulle inte kännas så bra om man inte varit borta en stund.
När jag får en möjlighet att sitta på en klippa vid havet känner jag mig lycklig. Klippor och hav hör ihop på något sätt. Båda är otämjda och vilda.
När jag kommer in i en bokaffär eller en affär med kontorsmateriel känner jag mig lycklig. Kanske är det därför jag tycker om att skriva.
Att beställa en hamburgermeny med en lyxshake är lycka. Det är en lyxig känsla att få göra det någon gång ibland, eller att beställa hem pizza.
Musik och dans ger ett välbehag som får mig att försättas i ett tillstånd jag kan kalla lycka.
Att krypa ner i en ren bäddad säng. Doften av nytvättade lakan, minnet av linne som ligger mot huden, en klocka som tickar, ett tungt täcke en kall vinterkväll. Minnet av barndomen.
Sitta ensam på ett kafé och möjligheten att låta tankarna vandra fritt i sällskap med en latte och en semla.
Ett skumbad, dämpad musik och ett tänt ljus en fredagskväll.
Se en film som slutar lyckligt.
En promenad i skogen en dag när det precis slutat regna. Dofterna och mjukheten, fåglarna som hörs mellan susande tallar och granar.
Att få möjligheten att se ett vilt djur skutta över vägen.
Att göra någon annan glad.

Förlåtelse

Förlåtelse är en aktiv handling, något jag bestämmer mig för att göra, eller inte göra.
Den enda som lider av att inte blir förlåten är jag som inte förlåter.
Det låter kanske konstigt men min ovän är sällan medveten om att jag hyser agg, den enda som lider av det
är jag själv.
Jag frågar mig själv, hur vet jag att jag förlåtit och det vet jag när jag inte längre ältar det som hänt.
När jag kan tänka på personen utan att jag vill ha upprättelse och
när jag inte hoppas att det ska hända något som skadar. När jag inte längre vill hämnas.
Förlåtelse är att släppa taget, låta det som hänt blekna och oavsett om jag förstår eller inte förstår varför det hände låta det rinna ut i sanden.

Det finn två saker jag vill klara ut i mitt liv.
Vad behöver jag för att kunna förlåta och har jag någon jag inte förlåtit?
Jag väljer mina tankar och i stället för att låta historien skava gör jag pärlor runt skavet, precis som musslan.

Jag vill inte vara bitter och släpa på gamla oförrätter längre, den energin kan och villjag lägga på något annat, något roligare.

Tiden, verklighet eller myt

Nu är det ett nytt år och i förhållande till det minns vi hur det var förr men vi kan inte veta hur framtiden kommer att gestalta sig.
Det enda vi vet är hur det varit och utifrån det skapar vi en ny framtid.
Men hur bryter man med det förflutna och ändrar framtiden?
Genom att göra andra saker, gå andra vägar, träffa andra människor och göra andra val. Säga ja till det obekväma och nej till det bekväma.

För att kunna göra det måste man vara medveten om vilka val man gjort, vilka val man vill ändra, och vilka man vill behålla.

Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat.” Albert Einstein

Jag ska ändra en sak med mitt beteende i år och det är att jag ska sluta skjuta upp det jag vill göra. Ofta börjar jag dagen på samma sätt, frukost och en stunds läsning och så skriver jag ner mina tankar för att rensa hjärnan från onödigt skräp.                                                                                                                                     
Efter det har jag tänkt att jag ska skriva och ge kroppen möjlighet att röra på sig. Det är här jag vill bli mer disciplinerad och verkligen göra det jag föresatt mig. Så nu är det upp till mig att ändra den lilla detaljen för att en annorlunda framtid ska bli verklig.

Jag lyckades igår och det har gått framåt idag också, vem vet, kanske är min nya framtid här …

2023 äntligen kan vi börja om från början …

Vad är det med nyår som gör att det känns som om vi får en ny chans att göra något annat?

Det gamla året vet vi redan vad det gett oss och nu sitter vi här och utvärderar hur det gick. Vi kan inte längre göra något åt det som hänt eller de beslut vi har tagit och som lett oss till den 31 december.

”Men nästa år, då ska jag!”

Nyårslöften, förhoppningar, känslan av att allt är möjligt. Sedan vankar vi på i våra gamla hjulspår för vi har kört där så många gånger att det nästan är omöjligt att komma upp ur dem.

”Ge inte upp!” ”Ge aldrig upp!” Det finns hopp om vi bara vet vilka frågor vi ska ställa i stället för att leta efter svaren.

Mina frågor för i år är:

  1. Hur vill jag känna mig när jag vaknar på morgonen?
  2. Hur medveten vill jag vara? (medveten om mina tankar och möjlighet att förändra dem)
  3. Jag vill bli vänligare, men varför vill jag det?
  4. Hur håller jag mig frisk?
  5. Varför tränar jag inte när jag vet att det är bra för mig?
  6. Är jag lat?
  7. Hur värderar jag mig själv?
  8. Är jag värd att ha det bra?

Listan skrev jag i går kväll och magi hände i natt,  jag vaknade med en helt annan inställning till den här dagen. Jag vet vad jag vill göra, hur jag ska komma dit och det känns mer verkligt och äkta än på länge.  I stället för löften jag inte kan hålla har jag frågor jag fått svar på. Vad skillnaden är vet jag inte riktigt men det gjorde skillnad för mig.

Framtid …

Vad har jag för nytta av att tänka på framtiden när jag inte ens vet om den kommer. Jag menar att tänka tre månader framåt verkar ologiskt eftersom det inte är min verklighet. Min verklighet är här och nu, het och varm med ett ankommande meteoritregn till natten. Ska jag stanna uppe och se det eller ska jag låta bli? Det är i alla fall närmare än om tre månader då jag inte ens vet hur stjärnorna kommer stå. Jag kan inte låta bli att ställa klockan på ringning och sätta mig i solstolen ute på verandan. Varför inte ha en magisk natt i natt?