Är det för att vi inte ser oss själva vi vill likna någon annan?
Tänk om man under en dag skulle få möjligheten att sitta i ett hörn och se sig själv. Vad skulle du se?
Vidare, ha ett samtal med sitt jag om livet, hur det varit och hur det blev. Vad skulle du då få höra? Är det inte en spännande tanke?
Bjud dig själv på middag och ställ frågor, lyssna på svaren, vem är den där personen under ytan. Var helt ocensurerad.
Det är en konst att bo i en kropp och inte vilja vara någon annan, om man inte vet vem man är.