Bråttom, bråttom, allt vi ska hinna innan vi dör… Men är det viktigt?
Att bara vara, i nuet, låta saker hända som de ska, i sin egen ordning, utan att vi lägger oss i.
Rädslan för att missa något gör oss till förvirrade människor som rör sig i oregelbundna mönster i jakten på något utan mening.
Under tiden lever naturen sitt liv, stilla med stolthet då den visar upp sina gåvor.
Vad är dina gåvor?