Första dagen på det nya året känns alltid lite speciellt. Sedan kommer det vanliga och innan man vet ordet av är det som det brukar. Eller är det?
För mig kommer det här året vara mer fokuserat och inriktat på det jag satt upp i min nyårslista. Jag har lovat mig själv att vara obekväm och göra saker även om soffan och Tv:n lockar mer. Det är lätt att falla in i det gamla men då blir det som det alltid varit och i år kommer jag inte att tillåta mig att sjunka ner i det bekväma, jag gör det i morgon i stället.
Jag har faktiskt så långt hållit löftet till mig själv. Jag har dragit mina dagar genom filtret av nyårslistan och även om jag fortfarande har en sked socker i kaffet så är jag mer medveten om mitt löfte om att sluta med socker. Det finns något i mig som protesterar högljutt och som säger att det kan väl vara okej med socker på helgerna i alla fall. Jag tystar inte den rösten längre utan har en öppen konversation – varför då? Min fråga blir hängande i luften och svaret kommer nästan direkt – för att ha något att se fram mot.
Är det så att jag inte har något att se fram mot annars, är sockret det enda jag har som ger mig någon glädje i livet? Jösses, det känns som en smäll på käften. Är mitt liv så innehållslöst att jag behöver krydda det med socker? Eller? Det måste finnas något mer som ger mitt liv en mening. Jag ska ge mig ut på en Walk About i mitt eget liv och se om jag kan hitta något annat än socker …