Han stod framför dörren, eller skulle man kunna kalla det för en port? Den var i alla fall stängd just nu. Han hade varit här förut men aldrig gått in, eller om det var ut …
Dörren var magisk det visste han, och om han skulle öppna den så skulle det bli svårt att stänga den igen, för nyfikenheten skulle ta över.
Alla gånger han stått här och funderat på vad som fanns på andra sidan men låtit bli att titta efter. Det var enklast att låta det vara, som alltid, bara stå där och titta.
Den här gången var dock annorlunda, dörren hade ett nytt utseende. Kunde det vara färgen? Han mindes inte riktigt men trodde att dörren var brun förra gången. Nu var den mycket ljusare och såg nästan självlysande ut.
Han började bli mer intresserad av vad som fanns på andra sidan men rädslan fanns fortfarande där. En dag skulle han kanske öppna den och se vad som fanns på andra sidan. En dag, men inte idag. Han funderade på andra som passerat dörren hur de upplevt det, hur vågade de? Hur skulle han våga? Vad skulle krävas av honom?
Egentligen var det väl bara att trycka ned handtaget.
Hur tung var dörren? Den såg både tung och lätt ut. Han ville veta utan att det skulle vara möjligt att veta, för det gick ju inte att veta utan att prova.
Han satte handen mot dörren. Den kändes varm och vänlig. Konstigt hur kunde en dörr kännas vänlig, men det var precis så det kändes. Kanske var det ändå inte så farligt att gå in, eller om det nu var ut.
Nyfikenheten började ta över. Vad hade han att förlora? Hur många gånger hade han inte bara gått förbi dörren utan att ens ägna den en tanke? Det var först när han sett katten som kom ut därifrån som han började se den. Hur kunde en katt öppna dörren? Det var väl såklart någon som hjälpt den men det fanns något annat med katten han lagt märke till. Katten hade stannat och tittat på honom som om den kände honom, sedan nickat och han kunde svära på att den log innan den satte svansen i vädret och gick åt andra hållet. Han hade tittat efter katten till dess den försvann bakom ett hörn. Efter den gången såg han dörren och undrade om katten skulle komma ut, men dörren var stängd.
Solen började gå ner och han förstod att det var nu eller aldrig som han måste ta ett beslut. Det fanns plötsligt bara ett val och han satte båda händerna mot dörren och tryckte ned handtaget. Dörren var mycket lättare än han trott och när den öppnades såg han först inte vad som fanns på andra sidan. Allt var nytt och även om han inte kände igen sig så kom ett lugn över honom. Han tog det första steget över tröskeln och hörde hur dörren sakta gled igen bakom honom.
Han visste att han aldrig skulle kunna gå tillbaka men det kändes helt rätt. Framför honom satt katten. Han kände sig helt trygg när katten reste sig och sa ”följ mig. du är på rätt väg”