Ensamheten driver mig att skriva. Skrivandet g\u00f6r mig s\u00e4llskap och det k\u00e4nns som jag inte \u00e4r ensam. En konversation med en dator \u00e4r ett s\u00e4tt att umg\u00e5s med mig sj\u00e4lv. Jag f\u00e5r kontakt med en annan dimension och mina funderingar tar plats framf\u00f6r mig d\u00e4r jag f\u00e5r en k\u00e4nsla av att n\u00e5gon annan finns i mitt liv. Den d\u00e4r andre som jag upplever \u00e4r som mitt andra jag och varf\u00f6r inte? Att prata med sig sj\u00e4lv \u00e4r inget nytt, m\u00e4nniskor som pratar med sig sj\u00e4lva har setts som udda och konstiga men \u00e4r det verkligen s\u00e5? Det \u00e4r tystare och annorlunda att prata med sin dator eller sin dagbok, men vad \u00e4r skillnaden? Jag \u00e4r mindre ensam n\u00e4r jag skriver. Jag \u00e4r tillsammans med mig sj\u00e4lv och jag lyssnar p\u00e5 det jag framf\u00f6r. Jag funderar och jag k\u00e4nner. \u00c4r det konstigt att vara med sig sj\u00e4lv i ett utrymme som kallas dator? Ja, kanske… men det \u00e4r otroligt effektivt. Jag \u00e4r inte ensam, jag har en kommunikation med n\u00e5gon, \u00e4ven om det bara \u00e4r med mig sj\u00e4lv. Eller?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Ensamheten driver mig att skriva. Skrivandet g\u00f6r mig s\u00e4llskap och det k\u00e4nns som jag inte \u00e4r ensam. En konversation med en dator \u00e4r ett s\u00e4tt att umg\u00e5s med mig sj\u00e4lv. Jag f\u00e5r kontakt med en annan dimension och mina funderingar tar plats framf\u00f6r mig d\u00e4r jag f\u00e5r en k\u00e4nsla av att n\u00e5gon annan finns i … <\/p>\n