De senaste dagarna har jag och en v\u00e4n funderat p\u00e5 hur det egentligen \u00e4r att bli k\u00e4r och b\u00e5da \u00e4r \u00f6verens om att det kanske inte \u00e4r s\u00e5 underbart som det skrivs om i de lyriska texterna. Jag kan bara prata f\u00f6r min egen del och min erfarenhet \u00e4r att jag ocks\u00e5 trott att k\u00e4rlek \u00e4r n\u00e5got underbart som jag l\u00e4ngtat efter men s\u00e5 h\u00e4r med facit i handen har det nog inte varit s\u00e5 underbart. Jag menar, visst \u00e4r det fantastiskt att tr\u00e4ffa en annan m\u00e4nniska och t\u00e4nka sig en framtid med den personen men v\u00e4gen dit \u00e4r kantad av en massa andra k\u00e4nslor ocks\u00e5.<\/p>\n
S\u00e5 vad h\u00e4nder egentligen om jag ska vara \u00e4rlig? Att tappa matlusten \u00e4r kanske bra ur ett perspektiv men inte ur ett annat. Mat som \u00e4r s\u00e5 gott, pl\u00f6tsligt \u00e4r lusten helt borta och m\u00f6jlighet till att njuta av den har g\u00e5tt ut genom d\u00f6rren. Genom samma d\u00f6rr f\u00f6rsvinner tryggheten och f\u00f6rm\u00e5gan till logiskt t\u00e4nkande och innan de har hunnit st\u00e4nga d\u00f6rren smiter svartsjukan in och st\u00e5r d\u00e4r med sitt lite kantiga utseende och ler som om vi ska bli v\u00e4nner nu n\u00e4r alla andra har g\u00e5tt. Det knackar p\u00e5 den st\u00e4ngda d\u00f6rren och det jag hoppas p\u00e5 \u00e4r att mitt f\u00f6rnuft i alla fall kommer tillbaka men d\u00e4r st\u00e5r os\u00e4kerheten och trampar p\u00e5 sina t\u00e5r och vill in. Eftersom os\u00e4kerheten \u00e4r s\u00e5 liten och os\u00e4ker och jag tycker synd om den s\u00e5 f\u00e5r den komma in utan att jag f\u00f6rst\u00e5r vad det inneb\u00e4r. J\u00f6sses nu \u00e4r jag ensam med svartsjukan och os\u00e4kerheten och \u00e4ven om jag v\u00e4nder mig bort vet jag att de \u00e4r d\u00e4r bakom min rygg och tisslar och tasslar med varandra. Jag h\u00f6r inte allt men tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att trilla dit.<\/p>\n
Med det sagt och t\u00e4nkt vet jag inte om k\u00e4rlek \u00e4r s\u00e5 d\u00e4r underbart, inte i b\u00f6rjan i alla fall. Det b\u00e4sta \u00e4r n\u00e4r den blivit ing\u00e5ngen som ett par gamla tofflor, \u00e4ven om de \u00e4r fula s\u00e5 vet man precis vart t\u00e5rna sticker ut.<\/p>\n
Just nu \u00e4r inte jag f\u00f6r\u00e4lskad men skulle kunna t\u00e4nka mig att bli det om jag f\u00e5r hoppa direkt till kapitel tv\u00e5 eller tre d\u00e4r jag vet vad jag har att f\u00f6rv\u00e4nta mig.<\/p>\n
\u00c4r jag en fegis eller skyddar jag mig bara f\u00f6r att slippa k\u00e4nna alla k\u00e4nslorna p\u00e5 en och samma g\u00e5ng?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
De senaste dagarna har jag och en v\u00e4n funderat p\u00e5 hur det egentligen \u00e4r att bli k\u00e4r och b\u00e5da \u00e4r \u00f6verens om att det kanske inte \u00e4r s\u00e5 underbart som det skrivs om i de lyriska texterna. Jag kan bara prata f\u00f6r min egen del och min erfarenhet \u00e4r att jag ocks\u00e5 trott att k\u00e4rlek … <\/p>\n